Kunskap

Så här kan du bli av med din övervikt och fetma

 

Onsdag, 24/11/2021 - 16:02

Överviktig man på vikt. Grönsaker i bakgrunden

Har man mellan 25 och 30 i BMI klassas man som överviktig och har man över 30 uppfyller man kriterierna för fetma.

 

av Ralph Peeker, professor i urologi

 

Allmänt om övervikt och fetma

Allteftersom 1900-talet fortskred blev det möjligt för såväl män som kvinnor i Sverige att äta sig mätta. Tidigare var det mycket vanligt med undernäring, också i vårt numera rika hörn av världen. Nu äter vi i stället för mycket och väldigt energirik mat.

I det här sammanhanget brukar man tala om BMI, vilket är en förkortning för Body Mass Index, kroppsmasseindex. BMI beräknas enligt Faktaruta 1. Har man mellan 25 och 30 i BMI klassas man som överviktig och har man över 30 uppfyller man kriterierna för fetma.


Redan i tjugoårsåldern är numera varannan svensk man överviktig. Unga män som mönstrade inför militärtjänstgöring, vägde 2005 i snitt 8 kilo mer jämfört med 1970. Under samma period ökade andelen överviktiga från 6 till 16 procent och andelen feta från 1 till 6 procent. Feta unga män var alltså något väldigt sällsynt för femtio år sedan! Hur ser det ut i medelåldern? Jo, över hälften av alla är överviktiga eller feta. Även om man noterat en viss uppbromsning under senare år skiljer det sig geografiskt och socioekonomiskt.


Mannens fetma och övervikt skiljer sig från kvinnans. På en tjock man ligger fettet oftast inne i buken, runt inälvorna (och i inälvorna) men på kvinnan lägger sig underhudsfett, framför allt över låren och rumpan. Att ha fettet inne i bukhålan innebär en större hälsorisk. Framför allt när det gäller risken att utveckla hjärta-kärlsjukdomar. Orsaken till detta är bara delvis kända.

 

Faktaruta 1 – Body Mass Index (kroppsmasseindex)

 

Beräknas genom att dividera vikten (i kg) med kvadraten på längden (i meter.)

 

Exempel:

  • Jag väger 79 kg och är 184 cm lång (1,84 m)
  • Om vi multiplicerar 1,84 med 1,84 får vi 3,3856 (samma som kvadraten på 1,84)
  • Sedan tar vi 79 (vikten) och dividerar den med 3,3856 och får 23,3 vilket är mitt BMI

Myter om övervikt och fetma

Det finns många myter om övervikt och fetma. En bestämd föreställning är att man kan komma till rätta med övervikt och fetma genom hård träning.

I teorin kan den strategin fungera men i själva verket är det mycket svårt att nå sin normalvikt bara genom att träna utan att samtidigt ändra sitt näringsintag. Om träning ensamt skall fixa problemet, måste det till enorma träningsdoser. För att förbruka en stor flaska läsk och en stor påse chips (med dippsås), krävs flera mils löpning.


En annan vanlig myt är att övervikt och fetma på något sätt skulle vara kopplat till lathet och eller allmänt svag karaktär. Det finns inget stöd för detta. Överviktiga män och kvinnor skiljer sig egentligen inte från normalviktiga i samma åldersspann, förutom att de är överviktiga.


En tredje, väldigt tråkig men vanlig missuppfattning, är att det inte finns så mycket man kan göra om man väger för mycket. Som överviktig, tjock eller knubbig har man haft otur i det genetiska lotteriet helt enkelt. Inte heller detta stämmer. Även om man är genetiskt otursförföljd i det här avseendet, så är det fullt möjligt att nå sin normalvikt och bibehålla den.

 

Att vara fet och man innebär också ökad risk att utveckla testosteronbrist i medelåldern eller senare

Risker med övervikt och fetma?

Att vara överviktig, eller till och med fet, är inte riskfritt.

Överviktiga män löper ökad risk att drabbas av diverse sjukdomstillstånd, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes men också förslitningar på grund av ökad belastning på lederna.


Att vara fet och man innebär också ökad risk att utveckla testosteronbrist i medelåldern eller senare. Ju större midjemått eller ölmage, desto lägre testosteronnivå.

 

Varför blir jag överviktig/fet?

Svaret på frågan kan tyckas självklar; det är ju helt enkelt så att du fått i dig mer än du förbränner! Men det svaret kommer inte hjälpa dig att bli av med din övervikt.

En djupare analys måste till för att du skall förstå varför just du är överviktig och vad du kan göra för att gå ner i vikt.


Genetiska orsaker är av mycket stor betydelse. Senare års forskning talar för att övervikt och fetma hos unga människor i mycket hög grad styrs av ärftliga faktorer och att problematiken följer med upp i åldrarna. Dessa gener har hängt med oss människor väldigt länge, kanske ända sedan vi utvecklades till Homo sapiens. Det har varit en stor fördel för oss under tider när det varit matbrist. Under tider när det dessutom krävdes att vi var extremt fysiskt aktiva för att överhuvudtaget få tag på någonting att äta. Den här typen av genetiska anlag förekommer hos världens alla befolkningsgrupper. Att kunna spara energi genom att lägga på sig fett har alltså varit gynnsamt ur ett evolutionärt perspektiv. Men nu när vi har tillgång till så mycket mat så kan dessa gener snarast vara till nackdel för oss och leda till att vi lättare drabbas av övervikt och fetma.


Dåliga kostvanor är en väldigt vanlig orsak till övervikt och fetma. Vi konsumerar, inte bara i den rika delen av världen utan också i allt högre grad i utvecklingsländer, mängder av högraffinerade livsmedel, till exempel läsk och andra livsmedel med mycket socker i.


När jag var barn på sextiotalet så älskade jag läsk. Om man varit snäll under veckan fick man läsk på lördag kväll. Inte på fredag kväll eftersom lördag var arbetsdag och skoldag. Belöningen var en 25 centiliters Coca Cola. Fantastiskt gott! Värd att vänta på! Och inte var det särskilt stor risk att bli överviktig på grund av den. Flaskan innehöll väl knappt 100 kcal. Men om man sätter i sig en liter läsk varje kväll, eller kanske till och med en och en halv liter, blir energitillskottet 3000–4000 kcal per vecka. För att balansera upp det kaloriintaget så behöver man cykla mellan Stockholm och Göteborg varannan söndag.


Hormonrubbningar är mycket vanliga och det finns exempel på flera olika störningar i hormonbalansen som kan ge upphov till övervikt och fetma. Diabetes är faktiskt en sorts hormonsjukdom. Här måste man ställa sig frågan vad som är hönan och vad som är ägget. Svaret är både och. Att övervikt och fetma på sikt kan leda till att man får diabetes är känt sedan länge. Men faktiskt kan också, så kallad åldersdiabetes, (Diabetes Typ 2) ge upphov till övervikt och fetma.

 

I motsats till ungdomsdiabetes (Diabetes Typ 1) som kännetecknas av brist på insulin, så har man som regel vid åldersdiabetes för mycket insulin. Just insulin är ett sorts tillväxthormon som har en tendens att spara på fett i stället för att förbränna det.


Det kan också röra sig om brist på det manliga könshormonet testosteron. Här blir det igen en fråga om vilket som orsakar vad? Svaret blir som ovan, att det ena kan orsaka det andra eller det andra kan orsaka det ena. En man som har låga värden av testosteron löper en ökad risk att bli fet och lägga på sig mer fett i bukhålan. Det mest ohälsosamma fettet dessutom. Men, å andra sidan, en man med normala testosteronvärden får, om han lagt på sig en massa extrakilon och blivit tjock, en ökad risk att utveckla testosteronbrist. Faktiskt kan problemet också vara hormoner från det undre hjärnbihanget, den så kallade hypofysen, som det är för mycket eller för lite av.


Fysisk inaktivitet är också kopplat till en ökad risk att drabbas av övervikt och fetma. Det är inte riktigt så enkelt som att räkna sitt in- och uttag av kalorier. Självklart är det så att man vid fysisk aktivitet förbränner en stor del av det man stoppat i sig. Men under fysisk aktivitet produceras det också en mängd hormoner och signalmolekyler som i sig minskar risken för övervikt. Detta genom att man ökar sin muskelmassa vilket i sig förbrukar en massa energi även i vila, men också genom andra mekanismer.


Skador, sjukdomar och medfödda missbildningar som drabbar nervsystem, muskler och leder kan innebära att det blir svårt, eller nästan omöjligt för den drabbade att ägna sig åt fysiska aktiviteter i tillräcklig utsträckning för att motverka uppkomsten av övervikt och fetma.


Att stress och sömnbrist innebär ökad risk för övervikt och fetma har varit känt sedan länge. Man har också vetat att dåliga sömnvanor ökar risken för att utveckla diabetes. En svensk studie kunde för några år sedan påvisa att störd sömn kan ändra regleringen av vårt DNA vilket i sin tur kan påverka ämnesomsättningen och på så vis öka risken för att drabbas av övervikt eller fetma.


Läkemedel som vi tar mot många vanliga och välkända sjukdomar kan öka risken för att utveckla övervikt och fetma. Bland dem finns mediciner mot psykiska sjukdomar, inklusive depression och ångestsjukdomar liksom diabetes och högt blodtryck. Många tar också kortison mot inflammationssjukdomar och det är sedan länge känt att behandling med kortison kan leda till viktuppgång.

 

Livsstilsförändringar är nummer ett när det gäller att åstadkomma varaktig viktnedgång

Vad skall du göra om du drabbats av övervikt eller fetma?

Då kan du söka hjälp för det. Om din övervikt stannar vid just övervikt och inte passerar gränsen till fetma (BMI 30), är risken för att utveckla följdsjukdomar låg eller på sin höjd måttlig.

Då räcker det i de flesta fall att bara se till att inte gå upp mer i vikt. Om du är kraftigt överviktig/fet är det viktigt att låta en läkare undersöka om viktuppgången kan bero på någon underliggande sjukdom. Det kan helt enkelt röra sig om någon sjukdom som verkligen behöver behandling för att inte förvärras och på sikt ge upphov till ännu svårare besvär. Det kan också vara viktigt att få redan på om övervikten redan lett till skadliga följdverkningar såsom hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, blodfettsförhöjning, högt blodtryck eller förslitning av leder på grund av ökad belastning.

 

Hur utreder läkaren dig om du söker för övervikt?

Det börjar med ett utredande samtal kombinerat med en vanlig kroppsundersökning. Din läkare kommer ställa fråga om din livsstil, grad av fysisk aktivitet, diet-, rök-, och alkoholvanor.

Om du tar någon medicin och vilka tidigare sjukdomar du haft. Framför allt kommer man vilja veta om du är diabetiker eller om du har någon hjärt- och kärlsjukdom. Sedan mäter man ditt blodtryck, längd, vikt, BMI och bukomfång. Läkaren lyssnar också på ditt hjärta och dina lungor. Eventuellt tar man också ett blodprov för att kontrollera levern, njurarna, saltbalansen samt socker- och fettbalansen i blodet. Utöver detta kan också diverse hormonprover bli aktuellt, exempelvis sköldkörtelhormon (framför allt på kvinnor) och testosteron (på män).

 

Faktaruta 2 – eventuella bakomliggande sjukdomar och deras behandling
Sjukdom Vidare utredning Möjlig behandling
Hormonrubbning Kompletterande prover Hormonersättning, exempelvis sköldkörtelhormon eller testosteron
Läkemedelsorsakad övervikt   Byte av läkemedel
Sömnproblem Föra sömndagbok Sömnhygienisk rådgivning, ev. läkemedel

 

Vilken behandling kan göra att du går ner i vikt?

Livsstilsförändringar är nummer ett när det gäller att åstadkomma varaktig viktnedgång. Att drastiskt minska energiintaget för att snabbt gå ner många kilo, är inte att rekommendera.

Problemet är att kroppen börjar skicka starka signaler till hjärnan att den håller på att svälta ihjäl och att den ursprungliga vikten snabbt måste återställas. Signalerna är svåra att stå emot och följden är att man återgår till sitt gamla ätmönster. Efter det dröjer det inte länge förrän man är tillbaka på den vikt man hade innan man började banta. Faktiskt har man kunnat se att deltagare i program som till exempel Biggest Loser, efter något eller några år väger mer än de någonsin gjort.


Att snabbt gå ner i vikt verkar alltså inte vara någon fördel utan ökar snarare risken för bakslag. Däremot kan det vara bra att under en period ha ett väldigt lågt energiintag förutsatt att de kombineras med andra livsstilsförändringar.


Ibland kan det vara en fördel med gruppbehandling för att komma till rätta med överviktsproblematik. När det gäller livsstilsförändringar brukar jag personligen rekommendera att man skyndar långsamt. Det har som regel tagit lång tid att dra på sig en massa extrakilon och då kanske man skall acceptera att det kan ta tid att även bli av med dem.

 

Jag brukar peka ut två nästan oslagbara motståndare som man verkligen skall undvika att tävla mot: hunger och tristess. Om man väljer en bantningsmetod som innebär att man jämt är hungrig, blir följden ett eländigt liv och sämre livskvalitet. För de flesta är det bara en tidsfråga innan man ger upp och återgår till sitt gamla livsmönster. Och då är man snart tillbaka på sin ursprungliga vikt. Eller till och med över startvikten.


Min rekommendation är snarare en väl avvägd minskning av kaloriintaget som tillåter god mat och till och med ett gott glas vin då och då, kombinerat med daglig fysisk aktivitet. Träningen ska till att börja med vara MYCKET LÅGINTENSIV. Då kan man förhoppningsvis hitta ett levnadssätt som känns bra och som det är lättare att fortsätta med.

 

Kilona kommer inte att rasa, som det alltid står på alla löpsedlar, utan snarare försvinna lite i taget. Genom att gå ned 1 kg i månaden minskas vikten på 1 år med 12 kilo och 24 kilo på 2 år. Fantastiskt bra! Viktnedgång skall vara ett långsiktigt projekt, en lång vandring mot god hälsa och bättre välbefinnande i stället för ett 400-meters häcklopp där man kräks av utmattning efter att ha gått i mål.


Det finns också läkemedel tillgängliga för behandling av övervikt och fetma. Som regel måste man ha ett BMI över 30 för att få behandlas med den här typen av läkemedel (läkarna kan överväga att behandla patienter med BMI under 30 om de hunnit utveckla följdsjukdomar).


Biverkningar förekommer men de är oftast milda till måttliga och kan också i vissa fall vara övergående. Dessa läkemedel kan bidra till viktminskning, om än på en blygsam nivå.


Specifik utredning och behandling av underliggande sjukdom kan vara av stor betydelse. Att till exempel gå omkring med alltför låga nivåer av sköldkörtelhormon eller för män, testosteron, kan vara skadligt och på sikt leda till försämrad kärlhälsa och försvagat skelett. Vid för låga hormonnivåer går det att behandla med ersättningshormon.


Sköldkörtelhormon tas i tablettform en gång per dag. Testosteron tas däremot antingen i form av gel eller som spruta. Gelen stryker man på huden en gång dagligen. Sprutan är långtidsverkande och tas ungefär en gång varannan eller var tredje månad.


Dålig sömnkvalitet är negativt av många olika anledningar, men det finns det flera metoder att förbättra sömnhälsan. Ibland bara genom att få råd och tips men läkemedel som till exempel insomningstabletter kan också vara aktuellt.


Om det visar sig att det är ett läkemedel som orsakat viktuppgången kan det i många fall vara möjligt att byta ut det mot ett annat som inte har benägenheten att få kroppen att samla på sig fett.


Att operera för att åstadkomma viktnedgång är mycket effektivt. Det finns en del olika metoder som går ut på att koppla förbi en del av magsäcken eller att göra någon sorts magsäcksplastik. Dock finns det risker, komplikationer och biverkningar kopplade till sådana här ingrepp. Dessa behandlingar är bara aktuella för personer med kraftig övervikt och där alla andra tillgängliga metoder provats.

 

Kolla dina symtom

Har ni tappat kontakten?

Har du låg energi och erektionsproblem? Lever du sunt men känner fortfarande att fett har samlats på magen? Kan det vara testosteronbrist?

Kolla dina symtom